Det är vår första riktiga dag i Rumänien. Stämningen är minst sagt skakig då vi fick ett hårt intryck av Buzaus nattliv under resan till vårt hotell. För någon som aldrig varit i en så fattig stad förrut är detta omtumlande. Vägarna är spruckna och ojämna då de inte blivit renoverade sedan 40 år tillbaka. Det jag reagerade starkast på var alla vilda hundar i staden, vilka vi blivit varnade för. De bits gärna och bär på olika sjukdomar. Ännu en kontrast då jag alltid varit van vid söta hundar som man kan klappa.

Vi får konstanta blickar mot oss då vi utseendemässigt inte passar in. Stadsbor kommer ofta och nyfiket frågar om varför vi kommit till Buzau. Tydligen är de få turister som kommer hit ifrån Asien och för de vi pratat med är det första gången de träffat någon från Sverige. De har svårt att förstå varför vi kommit hit och påstår att det inte finns något värt att se.

 Maxenu
Maxenu

Idag lämnar vi dock Buzaus gator för att ta oss till Maxenu, en by söder om Buzau. I Lund känner vi igen Maxenu som platsen där stadens tiggare kommer ifrån. Vi knör oss alla in i en bil som kör direkt in i det förfallna samhället. Maxenu beskrivs enklast som en kåkby då byn saknar det mesta. Vatten hämtas från brunnar, toaletterna som finns lever knappt upp till ett utedass. Det absolut största problemet i Maxenu är dock kylan. Att ha fönster räknas till lyx och det är ytterst få hus som har någon sorts isolering. Den enda värmekällan i de sämre ställda bostäderna är brasor och öppna eldar. Vilket knappt räcker till på vintern då det brukar bli cirka 15 minusgrader under de kallaste veckorna.

 Maria
Maria

Stämningen är trots allt så god som den kan bli. När vi pratar med Maxenus befolkning märker vi hur godhjärtade de är, romer likaväl som icke-romska rumäner. Även om kontrasterna mellan grupperna är tydliga så finns det hopp. Ett av de viktigaste samtalen har vi med 70-åriga Maria. Hon beskriver romerna och rumänernas motsägelser som uråldriga och säger: 

“Vi är alla samma vatten och jord.” Detta visar det stora tålamodet som finns i Maxenu. Att få se ett sådant godtagande av någon som upplevt ett långt liv av förakt förväntar vi oss inte alls.

Både Buzau och Maxenu öppnar våra ögon på sina egna sätt. Det är svårt att smälta samhällsklyftorna som präglar den rumänska kulturen samt det djupdyk i de olika levnadsomständigheterna som vi gjort under dagens gång. Rumänien är ett tufft land med en tuff befolkning. Det är det intrycket vi får när vi går på Buzaus spruckna gator samt Maxenus nedgångna stigar. Det är svårt att förvänta sig en situation likt denna i ett I-land, dock är det mycket nyttigt. Vårt världsperspektiv har förändrats för det bättre och vi ser fram emot resten av resan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *